Bondkatten

Säg bondkatt och de flesta vet precis vilken typ av katt du menar. En helt vanlig katt. Vissa kallar den huskatt, andra blandraskatt. Det är bland dessa katter vi hittar våra bevarandevärda lantraskatter. Låt oss börja med att reda ut de olika begreppen:

  • Huskatt: Från början användes ordet huskatt med betydelsen tamkatt, alltså motsatsen till vildkatt. Idag är det en vanlig benämning på alla katter som inte är stambokförda. Även en ”raskatt” utan stamtavla är en huskatt enligt denna definition. Kattens utseende eller genetiska rastillhörighet spelar ingen roll.
  • Bondkatt: En benämning som började användas på 1800-talet i samband med att importerade raser blev vanligare. Då började man, lite nedlåtande, kalla inhemska djur av lantras för bondraser; till exempel bondkatter, bondkaniner, bondhöns, bondhundar och bondhästar.

De katter vår förening vill bevara är bondkatter, men inte vilka bondkatter som helst utan det lilla antal inom den större gruppen som kan räknas som lantras. Alltså katter utan känd eller uppenbar inkorsning av annan ras, som har en känd bakgrund och koppling till exempel till en gård eller by sedan lång tid och som fortfarande hålls som nyttodjur. Namnet på lantrasen är Svensk bondkatt.

Katten som husdjur

Den svenska bondkatten har sina genetiska rötter i de katter som för ungefär 2 000 år sedan kom till det vi i dag kallar Sverige. Redan under tidig medeltid var katten så vanlig att den betraktades som var mans egendom.

Historiskt sett har människan haft mindre inflytande över katten än över något annat husdjur. Relationen kan närmast beskrivas som ett symbiosförhållande, där katten bidragit med skadedjursbekämpning och i utbyte fått visst skydd och god tillgång på föda i form av gnagare. Till skillnad från andra husdjur har katten själv fått sköta partnerval och förökning. Kattens viktigaste uppgift har alltid varit att hålla undan smågnagare, även om kattskinn förr användes som pälsfoder till finare kläder.

Vad är en lantras?

Lantraserna har under lång tid, i många fall tusentals år, formats av sin lokala miljö och av människornas krav och behov i ett självhushållande samhälle. De djur som klarade det naturliga urvalet gallrades sedan av människan utifrån hanterbarhet, livskraft, utbyte och andra önskemål om djurens funktion.

Före år 1860-70 bodde 90 % av Sveriges befolkning på landsbygden och var i princip självförsörjande. Sedan ökade befolkningen och många flyttade till städerna. Jordbruket effektiviserades och mekaniserades och nya specialiserade raser importerades. Man började också anordna utställningar för både lantbruksdjur och sällskapsdjur. Den organiserade aveln med inriktning på produktion och/eller standardiserat utseende inleddes.

Det vi idag kallar lantraser härstammar från de djur som då redan fanns i landet och som inte ingick i detta avelsarbete. Enstaka djur har genom tiderna införts från andra trakter och länder, men i huvudsak är lantraserna lokala raser utan sentida inkorsning av annan ras.

Innan rasförädlingen började, hade vi av alla våra husdjur s.k. lantraser. Begreppet lantras står i motsats till begreppet högkultiverad specialras. Hos lantraserna har denna omprägling icke skett i samma grad som hos specialraserna och framförallt äro lantraserna mera mångformade än specialraserna. Man torde kunna definiera begreppet lantras, att det är en tämligen primitiv husdjursras, som ännu icke blivit föremål för renavel i viss bestämd riktning under strängt genomfört urval.

Sven Ekman. 1938. Sveriges natur

Förädlade raser med lantrasursprung

En lantras är oförädlad, alltså inte speciellt avlad för ett snävt produktionsområde eller standardiserat utseende. Det ingår i själva lantrasbegreppet.

I kattvärlden finns inga produktionsraser. Däremot finns utställningsraser som skapats med lantraskatter som grund, till exempel Europé och Norsk skogkatt. Dessa raser har lantrasursprung, men är inte längre lantraser eftersom de under lång tid avlats med ett standardiserat utseende som huvudmål.

Rasram för bondkatt

En rasram används för att beskriva en lantras. Det är ingen standard utan en dokumentation av den variation som, utan känd eller uppenbar inkorsning av annan ras, hittills har kunnat dokumenteras. Den beskriver hur djuren kan se ut, inte hur de ska se ut.

Sammanfattning

En lantras:

  • har sitt ursprung i de djur som fanns i landet innan den organiserade aveln inleddes
  • är inte specialiserad
  • är formad av det självhushållande samhället och av sin lokala uppkomstmiljö